Sida:På skidor genom Grönland 1890.djvu/39

Den här sidan har korrekturlästs
21
DELTAGARNE I FÄRDEN.

expeditionen. Han är af medellängd och har för öfrigt intet utprägladt lappskt i sitt utseende; han hör också till de s. k. elflapparne, hvilka ofta äro storvuxet folk och äro starkt uppblandade med finnar.

Sin mesta tid hade han tillbragt på skogsarbete, men i flera år hade han också varit på fiske, och en tid hade han i tjänst hos fjällappar hjälpt till att sköta renar; sålunda hade han bland annat en kort tid varit dräng hos Ravna.

Han var en liflig och vaken karl, var mycket ifrig i allt hvad han tog sig för och skilde sig häri väsentligen från sin kamrat Ravna; därjämte var han ganska uthållig och alltid villig att hjälpa till med hvad som helst och gjorde således mycken nytta. Med sin flytande tunga och sin brutna norska var han också i många fall expeditionens muntrationsråd.

Ole Nielsen Ravna är fjällapp från Karasjoktrakten; han var fyrtiofem eller fyrtiosex år gammal, hvilketdera visste han icke riktigt själf. I hela sitt lif har han som nomad bott i tält och ströfvat omkring med sina renar på Finmarkens fjäll. Hans renhjord var, innan han reste till Grönland, icke stor, antagligen mellan 200 och 300 djur.

Han var den ende af expeditionens medlemmar som var gift; han lämnade i hemorten hustru och fem barn. Såsom jag redan nämnt, visste jag icke detta på förhand; jag hade nämligen uppställt som regel, att ingen af deltagarne skulle vara gift. Såsom fjällapparne i allmänhet var han betydligt trög; när vi icke voro på vandring, tyckte han bäst om att sitta stilla med benen i kors i ett hörn af tältet och göra alldeles ingenting, sedan han skakat snön af sig. Sällan såg man honom företaga sig något, utan att han särskildt uppfordrades därtill. Han var mycket liten till växten, men