uppresa vardar, hvilka både vid detta och andra tillfällen kunna tjäna dem till kännemärken.»[1] I sanning ett ganska roligt exempel på, hvilka galenskaper en af länstolsgeografer ledd kolonialpolitik kan alstra af sig.
Egede hade dock nog mycket förstånd att svara, att han beträffande denna undersökning ej såg sig i stånd »det till Gavns at kunne præstere». Kartorna vore nämligen icke att lita på, »alldenstund jag», säger han, »i den cirkumference, hvari jag hittills har rest, finner så mycken oriktighet». »Dessutom», säger han, »skall den tillämnade ’Landsmarchering’, i anseende till de höga klipporna samt den is och de snöhöljda berg som stundom anträffades, falla ganska besvärlig.[2]
Efterhand, allt efter som man reste mer omkring och såg mer af naturen, på samma gång man lärde bättre förstå hvad infödingarne hade att berätta därom, tillägnade sig de på Grönland bosatte europeerna snart en riktigare uppfattning af dess inre. Redan ett par år därefter (1727) ser man sålunda af ett bref från Godthaab[3], att man där hade den uppfattningen, att där efter »Landets Ryg eller Midte, sør og nord», sträcker sig »et skrækkeligt Is eller af Is betagt Fjæld».
Som någonting ganska eget kan förtjäna nämnas, att redan året därpå (1728) uppstod den tanken, som först 1888 skulle förverkligas, att några unga, friska norska karlar, som voro vana att jaga på fjällen, om vintern på skidor, skulle kunna rekognoscera en god del af landet åt alla sidor.
- ↑ Ur direktörernas skrifvelse till rådet i Grönland. Bergen, 19 april 1723. De här gjorda citaten äro hämtade från P. Eberliens uppsats i »Archiv for Math. og Naturv.». Kristiania 1890.
- ↑ Egedes svarsskrifvelse af den 31 juli 1723. Båda skrifvelserna finnas i Rigsarkivet i Köpenhamn. Grønlandske Desseins Intægt- og Udgift-Forklaringer, 1721—1725.
- ↑ Från assistent Fersleff, 1727. Rigsarkivet, Kbhvn Grønlandske Expedition 1728—33.
