Dalager, hvilken strax norr om Fredrikshaab, där han var bosatt, besökte två nunataker, belägna en eller ett par mil från inlandsisens rand på södra sidan af Fredrikshaabs isblink. Denna utflykt har han beskrifvit i slutet af sin bok »Grønlandske Relationer o. s. v., sammanskrevet vid Friederickshaabs koloni i Grønland, Anno 1752».
I slutet af augusti hade Dalager rest upp till landet, söder om Fredrikshaabs isblink. »Mitt ärende var,» säger han, »endast att divertera mig litet med skytteri». — — — — Men han kom snart på andra tankar. »Men vid det tillfället hade jag snart resolverat att öfver isfjället göra en resa till Österbygden, i följd af en ny upptäckt förliden juli månad af en grönländare, hvilken på jakt varit så högt uppe, att han sade sig tydligen kunnat se de gamla kablunakiska fjällen[1] på östra sidan.
»Detta satte mig, som sagdt är, i rörelse. För att, som fordom Moses, åtminstone få se landet, tog jag den ofvannämde mannen med hans dotter samt tre unga grönländare med mig. Vi började därpå anträda vår resa, sedan vi förut kommit så djupt in i en fjord vid södra ändan af isblinken.»
Som det synes, har Dalager, liksom alla på hans tid, starkt intresserat sig för återfinnandet af Österbygden, hvilken man ännu ej trodde sig ha funnit och som man fortfarande allmänt antog måste ha legat på Grönlands östkust.
De lämnade fjorden den 2 september 1751, den 3 uppnåddes inlandsisens rand, och den 4 på morgonen »begåfvo vi oss,» säger Dalager, »ut på isen för att uppnå den första
- ↑ Kablunak, eller rättare kavdlunak, är det grönländska namnet på europé, men begagnas nu närmast om danskar. Med de gamla kablunakiska fjällen menas fjäll, som skulle ligga i de gamla europeernas, alltså de gamla nordmännens land, det vill säga Österbygden.
