utgifves af den kommission som tillsattes att leda undersökningarna och bestod af prof. Johnstrup, ministern N. F. Ravn och dr H. Rink.
Som det var att vänta, blef utforskningen af inlandisen en af de viktigaste uppgifterna för dessa undersökningar, och den expedition, som under ledning af assistent Steenstrup[1] utsändes 1876, hade äfven till uppgift att anställa »förberedande rekognosceringar af isranden» i Julianehaabs distrikt[2]. Meningen var, att man skulle ha gått några mil in till tre på äldre kartor angifna nunataker, de så kallade Jomfruer eller Niviarsiat, för att undersöka isens beskaffenhet, huru vida han där egnar sig till utgångspunkt för ett inträngande på inlandsisen. Det lyckades dock ej: man mötte mycket ojämn is, full af stora och djupa klyftor. I stället företog man mätningar af isens rörelse i tre jöklar, hvilket ej förr skett i Sydgrönland. Den största hastigheten var 3,75 m. (11,95 fot) i dygnet.[3]
Nästa expedition, som utsändes 1877 till nordligaste delen af Fredrikshaabs distrikt och i hvilken assistent Steenstrup och premierlöjtnanten i flottan J. A. D. Jensen deltogo, hade, liksom den första, till uppgift att, jämte en allmän undersökning af kusten, om möjligt tränga in på inlandsisen, denna gång »i närheten af Fredrikshaabs isblink eller på annan därtill lämplig punkt». Alltså just i den trakt, som två år förut var förordad af dr Rink. Äfven detta försök misslyckades emellertid i följd af ostadigt väder.[4]
- ↑ Utom Steenstrup, bestod den af Cand. polyt. Kornerup och dåvarande premierlöjtnanten vid flottan G. Holm.
- ↑ Se härom »Meddelelser om Grønland», h. 1, s. 6. Kjøb. 1879.
- ↑ Denna expedition är beskrifven i »Meddelelser om Grønland», h. 2 (1881), s. 1—27.
- ↑ Se härom »Meddelelser om Grønland», h. 1, s. 8.
