det inre af landet, vare sig från öster, väster, söder eller norr, måste vara torr och jämförelsevis uppvärmd, om landet ej har en orografisk byggnad af helt annan beskaffenhet än alla andra land på jordklotet. Nederbörden i dess inre kan därför knappast vara tillräcklig att där underhålla en ständig inlandsis.»
Detta resonnement skulle till en del vara berättigadt, om man hade att göra med ett af höga kustfjäll på alla sidor omgifvet land, med ett tillplattadt, jämförelsevis lågt inre. Men ett sådant större land kan knappast uppvisas, och minst af allt kan man vänta, att Grönland skulle ha en sådan byggnad. Jag måste tvärt om vara af alldeles samma tanke som Norden skiöld, när han säger, att Grönlands geologiska beskaffenhet häntyder på en orografisk byggnad liknande Skandinaviens, »d. v. s. därpå, att landet består af bergryggar och bergtoppar, växlande med djupa dalar och slätter»; men då måste också i Grönlands inre, hvad nederbörden beträffar, finnas fullgoda vilkor för bildning af en inlandsis, ty hvar i Skandinavien finns det ej tillräckligt med fuktighet, blott man hade den nödvändiga temperaturgraden? Det ser ut som den store polarforskaren glömt, att vi ännu i dag ha små glacierer i Skandinaviens inre, att sådana finnas i Alperna och på många andra ställen långt från hafvet, och framför allt, att de en gång haft en ofantlig utbredning och bl. a. betäckt hela Nordeuropa. Härtill skall han dock möjligen svara, att denna åsikt om ett sammanhängande istäcke, som en gång skulle höljt ländernas inre, just är hvad han bestrider.
Expeditionen, som jämte uppgiften att intränga på Grönlands inlandsis äfven hade andra, bland dem att söka uppnå östkusten, var, liksom Nordenskiölds första expedition till Grönland 1870, bekostad af den svenske, mecenaten frih. Oscar Dickson och kom till Grönland i sin egen ångbåt, Sofia.
