Temperaturen var under största delen af resan under noll och följaktligen gynsam för skidorna; natten emellan den 12 och 13 juli var det till och med — 14° C. Den 9 juli inträdde emellertid ett obehagligt omslag i vädret, i det en sydostlig blåst dref upp temperaturen från — 6° till + 8° G. och gjorde snön mycket lös. Det synes ha varit en verklig föhnvind där inne på inlandsisen.
Den 11 juli nedlades på en höjd af 5000 fot en ny depot af proviant och andra förrådsartiklar.
Den 17 juli på morgonen nåddes en höjd af 7520 eng. fot på ett afstånd från isranden, som Peary efter en längdobservation uppgifver till omkring 100 eng. mil.
Här uppehöllos de af storm och snöyra till den 19 juli, då vädret klarnade, så att de kunde taga en middagsobservation och därefter kl. 6 på aftonen anträda hemmarschen. Då de nu hade medvind, hopsurrades de båda slädarna till en »seglare», på hvilken några alpstafvar fingo tjänstgöra som mast, en pressening som segel och en skida med fastsurrad yxa som roder.
Med detta fartyg seglades, enligt Maigaard, första natten 6, andra natten 7 och tredje natten 12 geogr mil. Därefter måste man i följd af isens beskaffenhet draga slädarna.
Den 24 juli på morgonen uppnåddes tältplatsen vid fjorden, sedan man tillbragt sammanlagdt nära 23 dygn på isen.
Den is, som befors under denna expedition var, med undantag af den första delen däraf, öfverallt mycket jämn, ja, till och med jämnare än den Nordenskiöld färdades öfver 1883. Den hade dessutom ej synnerligt många sprickor och skilde sig från den sistnämda därigenom, att den under största delen af vägen var betäckt af torr snö, i hvilken Peary, då han var längst inne, kunde stöta sin staf 6 fot ned. Denna omständighet har ock i hög grad underlättat resan.
