Klockan 11 slogo vi därför upp tältet, kokade oss choklad, åto och väntade på dagsljuset. Vi kommo nu på jämnare is, men snön blef lösare, och sprickorna började. De flesta kringgingos dock någorlunda lätt. Fram på morgonen började det regna, och nu blef tillvaron mindre angenäm. Vi togo allesammans på oss våra regnkläder, men de voro allt annat än vattentäta, och regnet öste ned, så att vi blefvo genomvåta ända in på kroppen. Vi hade snart ej en torr tråd på oss. Fröso gjorde vi visserligen icke, oaktadt blåsten var tämligen skarp; arbetet med dragningen höll oss varma; vi måste taga uti allt hvad vi orkade. Men att känna kläderna klibba fast vid skinnet och lägga sig i vägen för hvarenda rörelse, är dock ej rätt behagligt.
.jpg)
(Efter fotografi.)
Vi höllo uti till framåt middagen. Stigningen var nu ej större, än att vi kunde draga kälkarna någorlunda lätt, när
