.jpg)
(Teckning af författaren.)
Följande morgon (den 21 augusti) vid 4-tiden purrades ut. Himlen var molnfri, och oaktadt termometern ännu visade att luften hade värmegrader, var det dock verkligen så hård skare på snön, att han bar oss. Stigningen var ännu stark och sprickorna fortfarande stora och många, men utan någon olyckshändelse ryckte vi dock raskt framåt i det härligaste väder och höllo till långt fram på förmiddagen tappert ut i solhettan, som gjorde snön allt lösare. Det blef efterhand ett mycket ansträngande arbete, och vi plågades af en brännande törst. Dricksvatten fanns ej längre, och vi skulle ej återfinna det förr än i närheten af västkusten. Hvad vi fingo under marschen var endast hvad vi kunde smälta vid vår egen kroppsvärme. Vi fylde nämligen våra fickflaskor af bleck med snö och buro dem på bröstet, stundom till och med in på bara skinnet. Få af oss voro dock tillräckligt varmblodiga och tåliga att vänta, tills snön förvandlades till vatten. Så snart han blef litet fuktig, sög man vatten-
