som användes af dem, hvilka återfunno Greely, till någon liten del tjänat mig som mönster.
Slädarna förfärdigades med stor skicklighet och omsorg af snickaren Kristiansen, nu bosatt vid Næs i Telemarken. Han sparade intet besvär för att efterkomma mina önskningar och för att skaffa det mest utsökta material.
Först efter talrika förändringar och försök, bland annat på en resa öfver fjällen från Bergen till Kristiania, var det som jag bestämde mig för den form på slädarna, som vi slutligen begagnade.
Allt trävirke, med undantag af medarna, bestod af ask, hvaraf utvaldes så sega och starka stycken som möjligt. Då utsökt ask som bekant är ett i hög grad starkt material, kunde kälkarnas öfverrede göras mycket smäckert och lätt, utan att förlora i styrka.
Medarna voro på ett par slädar gjorda af alm, på de andra af lönn; bägge dessa träslag utmärka sig nämligen genom att glida lätt på snön. I sådant hänseende kunde det dock hafva varit likgiltigt af hvad slags träd de varit gjorda, ty de voro skodda med tunna stålband, hvilka jag hade tänkt skulle tagas af, när vi kommo på löst före, men som, med ett enda undantag, blefvo använda under hela färden.
Vidstående bild torde gifva en så god föreställning om slädens konstruktion, att hvarje vidare beskrifning är öfverflödig. Det fanns inga spikar; dessa ersattes medelst surrningar, hvilka gjorde kälken mera elastisk, så att den gaf svikt vid stötar, då spikar gärna springa af; följden var också den, att intet blef bräckt under hela färden. Kälkarnas längd var omkring 2,90 m. och bredden omkring 0,50 m. Medarna mätte på undre sidan från spets till spets 2,89 m., medan bredden var 0,095 m. Därigenom att de voro uppåtböjda både fram och bak, fick släden större styrka, på samma
