är utan jämförelse den lägsta temperatur som vid denna årstid iakttagits på jordytan. Hvad måste man då icke vänta att vid midvintern finna i de trakterna? Häröfver kunna vi under så egendomliga meteorologiska förhållanden knappast ännu anställa någon beräkning.
Frågar man däremot, hvilken temperatur råder i det inre Grönland under den varmaste delen af sommaren, och om någon snösmältning då kan försiggå, ega vi måhända ett sätt att sluta oss därtill, nämligen genom en undersökning af snöns byggnad allt ned igenom och genom att efterse, om den gamla snön varit utsatt för smältning. Detta skedde också, så godt tiden medgaf.
Ända till den höjd, vi den 30 augusti uppnådde (1980 m.), funno vi, att den gamla snön var alldeles hårdfrusen och delvis förvandlad till ett slags kornig is, eller till is hopfrusen kornsnö. Denna snö hade tydligen varit utsatt för starkt mildväder, hvarpå följt köld. Ofvanpå den låg vanligen 5 till 10, ja 12 tum lös, torr nysnö, hvilken alltså fallit efter sommarmånaderna.
Den 31 augusti på aftonen funno vi, till vår förvåning, då vi skulle stöta ned skidstafvarna för att sätta upp tältet, att det visserligen var en fast skorpa på den gamla snön under den lösa nysnön; men bröto vi igenom denna skorpa, kunde vi sticka ned stafvarna hur långt som helst. Vi hade häri ett tydligt bevis på, att vi redan voro uppe på den höjd (2,270 m.), där solen endast midt i sommaren förmår göra ett tunt lager af snön kramt eller fuktigt, och detta lager tillfryser då åter om natten, när solen står lågt. Snösmältningen kan följaktligen ej på denna höjd det allra ringaste minska snömängden, ty det obetydliga smältvatten som bildas kommer ju ingenstädes; det fasthålles af nattkölden.
