Aftonvard: Knäckebröd eller köttskorpor, litet lefverpastej, pemmikan.
Kvällsvard: Ärtsoppa (eller bön- eller linssoppa), köttskorpor, pemmikan. I stället för soppan koktes stundom lapskaus af pemmikan och ärtkorf, ofta äfven tillsatta med köttskorpor, och då blef det en mer än vanligt välsmakande rätt. I stället för lapskausen och soppan dracks stundom te om aftnarna.
Vår veckoration af smör stod det oss naturligtvis fritt att begagna till hvilka mål vi önskade. Helst åto vi det midt på dagen, då vi funno, att smöret, förtärdt utan någonting till, minskade törsten, en erfarenhet som torde vara ensam i sitt slag och så mycket märkligare som smöret var saltadt.
Vår matlagning var för öfrigt knappast af det renligaste slaget; särskildt var kokningen ganska märkvärdig. Som förut är nämdt, hade vi ej öfverflöd på vatten, och det fanns följaktligen intet att diska kokkärlet med; icke heller skulle det varit något behagligt arbete i den temperaturen. När vi kokt ärtsoppa eller lapskaus i det om kvällen, blef det vanligen som en synnerlig ynnestbetygelse till rengörning öfverlämnadt åt en af dem som hjälpt till vid lagningen. Det var vanligen Baltos lyckliga lott att få detta arbete, och det försiggick på det sätt, att hela kärlet slickades så rent som fingrarna och tungan förmådde. Bottnen nådde han dock aldrig, då dit var för djupt och för trångt. I samma kärl koktes så choklad om morgonen, och när det var tömdt, kunde det hända, att man där fann en underlig bottensats, bestående af lämningar efter ärtsoppa eller lapskaus i skön blandning med halft upplösta chokladbitar eller teblad. Att detta strax uppåts och smakade den lycklige upptäckaren förträffligt, behöfver väl knappast sägas. När kvällen kom,
