Nittonde kapitlet.
Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken.
Då det led mot midten af september, hoppades vi hvar
dag uppnå den större sluttning, vi väntade finna nära
västkusten. Efter besticket skulle vi ej ha långt dit. Jag
misstänkte visserligen starkt, att vårt bestick var åtskilligt
före våra observationer, men underlät med flit att räkna ut
dessa, då det skulle bereda flere bland oss en svår missräkning,
om det skulle visa sig, att vi ej vore så långt komna som
vi trodde. Alla sågo dock tydligt, att någon märkbar sluttning
ännu ej var att upptäcka. Den ll:e kunde hon emellertid
svagt urskiljas och visade sig, uppmätt med teodoliten,
utgöra 22 minuter.
Den 12 september skrifver jag i min dagbok: »Vi äro alla vid utmärkt lynne och hoppas på en snar ändring till det bättre. Dietrichson och Balto förklara, att vi i dag måste få bart land i sikte. De få nog gifva sig till tåls. Vi befinna oss ännu på 9,000 fot eller 2,800 (i verkligheten 2,570) meters höjd. Men länge kan det dock ej dröja. Vi räknade i dag morse ut, att det efter besticket skulle vara
