Följande morgon (den 23 september) gick Sverdrup ut på ny rekognoscering och återkom med jämförelsevis goda underrättelser. Isen var icke så dålig som han vid första ögonkastet förefallit. Det var till och med möjligt att komma fram utan att bära kälkarna, om vi vore tre om hvar.
_1.jpg)
(Teckning af författaren.)
Och så bröto vi upp och började den mödosammaste delen af vår isvandring. På många ställen måste kälkarna lyftas öfver de branta och höga isryggarna. Utför måste den olycklige som gick bakom hålla igen allt hvad han förmådde; men snafvade han, rände han och kälken i hälarna på dem som gingo förut, och kälke och människor störtade utför. På flere ställen voro vi emellertid så lyckliga att påträffa tillfrusna älfvar, som bildade ganska goda, om än något krokiga vägar mellan höga, branta isväggar. På ett ställe passerade
