Just som glädjen stod högst i taket, stack ett stort, rundt hufvud med en yfvig hårlugg in genom dörren. Det tillhörde vår vän Joel, som kom för att fråga efter en ölbutelj, hvilken han uppe hos lapparne bytt sig till för några ejdrar, men jämte åtskilligt annat lämnat kvar, medan han gjorde sig ett ärende upp till doktorn, för att, om möjligt, äfven där få sig en sup eller ett par till helgen. Och det såg ut som han lyckats.
(Efter en fotografi af inspektör C. RYBERG.)
Allmän munterhet väckte de lifliga åtbörder, hvarmed han beskref, hur långt hans runda ansikte blifvit, då han kom tillbaka och fann alltsammans försvunnet. Han blef emellertid snart tröstad öfver sin förlust genom en ny ölbutelj. Hans förvåning och glansen i hans mörka ögon, som växte ut till två runda brickor, vid anblicken af julträdet, ljusen och all ståten var ytterst nöjsam att åse, men ännu mer
