chokolad innehålla icke mindre än 20 proc. köttpulver. Vi åto den i små portioner under marschen och funno den särdeles upplifvande. Förtärd tillsammans med tillräckligt fett, måste den vara alldeles utmärkt.
Den är efter min erfarenhet mycket lättsmält, hvad pemmikanen däremot icke är. Detta har både sina olägenheter och fördelar. Är ett ämne för lättsmält, upptages det strax i kroppen, och magen är snart åter tom igen; man känner sig åter hungrig. Ett sådant födoämne ägnar sig i min tanke förträffligt till att tagas i mindre portioner och att pigga upp sig med under strängt arbete. Å andra sidan är säkerligen ett sådant födoämne som pemmikan för många magar alltför hårdsmält. En stor del af näringsämnena passerar då tarmkanalen utan att komma kroppen till godo.
I det hela måste det på arktiska expeditioner anses som en afgjord fördel, att födoämnena äro lättsmälta. Man bör därför söka att få sådana i så stor mängd som möjligt. Lättsmälta födoämnens näringsvärde är i förhållande till deras vikt större än mindre lättsmältas.
Som bröd användes dels svenskt knäckebröd, som är mycket lätt och har den fördelen att icke smaka torrt och därigenom förorsaka känsla af törst, dels kött-käx (meat biscuits). De senare måste särskildt beställas i England och innehålla utom mjöl en viss proc. köttpulver. De äro på en gång välsmakande och närande.
Till varm dryck, hvilken dock ej är någon nödvändighet, men onekligen en stor njutning, användes mest chokolad om morgnarna och ärtsoppa om aftnarna. Chokoladen lagades naturligtvis icke af köttpulverchokolad, hvilken endast förtärdes rå, utan af vanlig vaniljchokolad.
Till ärtsoppa användes det tyska fabrikat, som under namnet Erbsenwurst fås från A. Schöke & Comp. i Görlitz.
