Bohnenwurst och Linsenwurst användes äfven. Dessa preparat innehålla, utom söndermalda ärter, bönor eller linser, äfven fläsk och skinka.
Jag försökte ett liknande fabrikat från London, men det var ej, som det tyska, blandadt med fett, hvilket gjorde det senare i så hög grad välsmakande.
Vi hade vidare medfört kaffe och te. Af det förra hade vi i form af kaffe-extrakt omkring halfannan liter. Efter att ha begagnat det ett par gånger på eftermiddagen och aftonen samt erfarit, att man visserligen kände sig särdeles väl och upplifvad af det, men sof dess sämre eller alls icke natten därpå,[1] inskränkte jag bruket däraf till en eller annan morgon; men när det icke heller då bekom oss väl, bannlystes det, till lapparnes sorg och förfäran, helt och hållet, tills vi kommit västkusten mycket nära.
Te är efter min erfarenhet betydligt mindre skadligt än kaffe, liksom det är mycket läskande. Svagt te med kondenserad mjölk eller socker användes därför oftare, i synnerhet om morgnarna, sedan vår chokolad tagit slut.
I det hela talar min erfarenhet helt och hållet emot bruket af narkotiska njutningsmedel, vare sig kaffe, te, tobak eller spritdrycker. En god helsoregel är, att man alltid bör lefva så enkelt och naturligt som möjligt, men framför allt under ett lif med starka ansträngningar, särskildt i ett kallt klimat. Att tro, att man vinner något genom att på konstgjord väg stimulera kropp och själ, röjer efter min mening,
- ↑ Extraktets verkan på oss alla, till och med på lapparne, var alldeles ögonskenlig. Den bör säkerligen tillskrifvas de empyreumatiska oljorna, cafeonet, hvars starkt giftiga verkningar äro bekanta. Det är sannolikt, att kaffe-extraktet, på grund af sitt tillredningssätt, innehåller dessa ämnen i långt större mängd än det på vanligt sätt tillredda kaffet, medan på samma gång mängden af det som lugnande medel verkande cafeinet likaledes i följd af tillredningssättet minskas.
