tämda, flygande drakars tillvaro i Indien och yttrar, att det nog kan förefalla oss underligt att höra talas om sådana djur; men det ges dock hos oss själfva förhållanden, som för folk i andra land kunna synas ännu underligare, och han yttrar[1]:
»Men som ett större under skall förefalla hvad som berättas om de män, som kunna tämja ett trästycke eller en spjäla så, att den man, som icke är snabbare i foten än andra, när han endast har skor på fötterna eller är barfotad, — att han, så snart han binder 7 eller 8 alnar[2] långa spjälor under sina fötter, öfvervinner fågeln i flykt, eller de snabbaste hundar i lopp, eller renen, hvilken dock springer dubbelt så fort som en hjort; ty det finns ett stort antal män, som kunna begagna sina skidor så väl, att de i ett rännande kunna med sitt spjut träffa 9 renar och sedermera ännu flere. Detta skall nu förefalla underligt, orimligt och otroligt i de länder, där man icke vet, med hvilken list eller konst spjälor kunna tämjas till så stor snabbhet, att uppe på fjällen intet som följer jorden kan undgå den mans lopp och snabbhet, som har spjälor på sina fötter. Men så snart han tar af sig spjälorna, då är han ej snabbare än andra män. Men på andra ställen, där folk ej är vant vid dylikt, där skall svårligen finnas någon så rask man, att han icke mister all sin raskhet, när dylika trästycken bindas vid hans fötter. Nu känna vi förvisso dessa saker och ha strax på vintern, när det är snö, tillfälle att se tillräckligt af de män, som kunna den listen eller konsten.»
- ↑ Professor Gustav Storm i Kristiania har välvilligt öfversatt det här återgifna stället (Kongespeilet, Kristianiaupplagan, s. 19—20). Kongespeilet skrefs omkring 1250 af en norrman i den nordliga Namdalen antingen på Vigten eller Nærö. (Se Arkiv for nordisk filologi, I. 205—209.)
- ↑ Enligt professor Storm begagnas öfverallt i Kongespeilet aln i stället för fot.
