Wikisource

Sida:Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/12

Den här sidan har korrekturlästs
140
LOUISE HAGBERG.

hvari färnbock kokats tillsammans med albark och alhängen, i hvilken vätska de få ligga i två dagar. Skall äggets ursprungliga hvita färg synas, så lägges det i en dekokt på surkål (saures Krautwasser), hvilken upplöser färgen på de ställen, där intet vax finnes, så att ägget där blir rent hvitt.[1]

Ett i England förr brukligt sätt var att, sedan äggen några ögonblick legat i varmt vatten, medelst spetsen af ett vanligt talgljus å dem inskrifva namn på personer, datum etc., hvarpå de kokades i med cochinell eller annat färgämne tillsatt vatten. Som dylika ägg ofta omsorgsfullt gömdes, kunde de beträffande data lämna lika goda upplysningar som någonsin någon grafsten eller familjebibel.[2]

Enligt barnens föreställning på flera håll i Europa, såsom t. ex. i Schweiz och i Tyskland, är det göken och än oftare påskharen, som lägger de brokigt färgade äggen.[3] Vid Dnjepr åter låter sägnen änderna lägga förgyllda ägg,[4] och i Belgien tro barnen, att de under fastlagen stumma kyrkklockorna efter fastans slut återkomma ifrån Rom och då föra påskäggen med sig. Vid det första ljudet af kyrkklockorna störta de därför ut i trädgården och söka efter de ägg, som klockorna under sin färd genom luften låta falla ned.[5] — Detta, att det är påskharen, som lägger de färgade äggen, är ej blott en skämtsam, bland barnen utbredd tro, den har förr i världen tagits på fullt allvar. Enligt meddelande af Stadtrat E. Friedel i »Brandenburgia» för år 1893 lär det i en naturaliesamling i Ansbach finnas förvarade ägg, lagda af en hare och liknande vanliga hönsägg, jämte ett intressant protokoll, dagtecknadt d. 28 juli 1758, enligt hvilket dessa ägg i mars och april månader lagts af en hare, som uppfödts af en skogvaktare Fuhrmann, hvilken ock med ed kunde bekräfta dessa sina uppgifter.[6] Det är dock blott vid påsktiden, som påskharen lägger ägg, och äro de då alltid färgade, oftast röda.

  1. ↑ Vlasta Havelka i Mährische Ornamente. S. 5.
  2. ↑ W. Hone, The Every Day Book. London 1839. Vol. 1. S. 42
  3. ↑ Schweiz. Archiv für Volkskunde. Zürich. Jahrg. 1. H. 2. S. 115.
  4. ↑ Sepp, Die Religion der alten Deutschen. München 1890. S. 137.
  5. ↑ Reinsberg-Däringsfeld, Das festliche Jahr. Leipzig 1898. S. 142.
  6. ↑ E. Friedel i Brandenburgia 1893. N:o 12. S. 226.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Påskäggen_och_deras_hedniska_ursprung_–_Fataburen_Kulturhistorisk_tidskrift.djvu/12&oldid=419332”