Wikisource

Sida:Påskäggen och deras hedniska ursprung – Fataburen Kulturhistorisk tidskrift.djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
144
LOUISE HAGBERG.

skulle af stadsvakten föras i häkte.[1] Och den flitige engelske fornforskaren Brand[2] citerar den lärde orientalisten professor Thomas Hyde, som i arbetet »De Ludis Orientalibus» (1694) omtalar, hurusom denna lek påskdagarna förekom bland de kristna i Mesopotamien. De målade äggen röda till åminnelse af Kristi blod. Somliga färgade dem äfven gula och gröna, och funnos de under påskhelgen ständigt till salu på torgen. Dylika äggspel lära ha förekommit äfven i Italien, Spanien och Provence, och ansågs det, att de härledde sig från judarna och hedningarna.

Men de färgade äggen ha ej blott förekommit som högtidsrätt under påskhelgen eller vid alla de olika påsklekarna, de ha bland annat äfven ganska allmänt ingått i de grafmåltider och grafoffer, som förr i tiden hos många folkslag voro så gängse, och som äfven hos oss torde ha varit brukliga. Ännu i dag förekommer på sina ställen en dylik dödskult. Så är det t. ex. vanligt bland de grekisk-ortodoxa i Bosnien och Herzegovina att — så snart den döde blifvit begrafven — en måltid intages endera på själfva grafven eller bredvid densamma, hvarvid det ätes och drickes för den aflidnes välfärd. Förutom dessa enskilda offermåltider gifves det första fredagen efter påsk äfven allmänna sådana, hvarvid bedjes för de aflidnas själar. De döda få också sin andel, i det att färgade ägg och »kolaçen», ett slags påskbröd, läggas på grafvarna.[3] I Ukraine, Lillryssland, lägger änkan påskägg jämte bröd på sin makes graf,[4] och äfven i Serbien[5] lär det vara vanligt att lägga röda ägg på de aflidnas grafvar, votjäkerna lägga bitarna af tre sönderskurna hårdkokta ägg på grafven, sägande: »detta är för dig», och hos judarna i Ostgalizien intages en begrafningsmåltid bestående af ägg och »Beugel», ett slags ringformigt nyårsbröd[6]. Äfven i själfva grafvarna lades ägg; så har man t. ex. i etruskiska grafvar från femte och sjätte

  1. ↑ Alois John, Alte Sitten und Bräuche in Egerland. Zeitschrift des Vereins für Volkskunde. Eger 1897. S. 392.
  2. ↑ Brand, anf. arb. S. 171.
  3. ↑ E. Lilek i Zeitschrift für österr. Volkskunde. Wien 1900.
  4. ↑ E. L. Rockholz, Deutscher Glaube und Brauch. Berlin 1867. B. 1. S. 325.
  5. ↑ Sepp, anf. arb. S. 137.
  6. ↑ Sartori, Die Speisung der Toten. Dortmund 1903. S. 16 o. 23.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Påskäggen_och_deras_hedniska_ursprung_–_Fataburen_Kulturhistorisk_tidskrift.djvu/16&oldid=419339”