århundradet före Kristus, äfvensom från tidigare perioder, funnit såväl ägg som äggskal,[1] och i gamla romerska och forngrekiska grafvar ha äfven ägg ofta anträffats. I Tyskland lär man i en germansk barngraf från 300-talet ha påträffat färgade ägg,[2] och här i Sverige har man i hednagrafvar på Björkö i Mälaren, platsen för det forna Birka, bland de i grafkärlen förvarade människobenen också hittat skal af hönsägg.[3]
I gamla germanska grafvar har man för öfrigt ofta funnit spår af brända äggskal och s. k. »äggstenar», d. v. s. äggformiga föremål af bränd lera med ett skramlande hårdt föremål inuti. Liknande fynd har äfven gjorts hos oss, i det att bland fornsaker, hvilka af en arbetare år 1893 anträffades i en hagmark vid Lilla Ringome i Alfa sn på Gottland, äfven låg ett ägg af brunglaserad bränd lera, fig. 19. Mellan de upphöjda ornamenten finnes fyllning af gul färg. Ägget är ihåligt och å båda ändar försedt med hål liksom på en pärla. Inuti ligger en lös, skramlande kula.[4] Detta ägg är nästan fullkomligt lika ett vid Kieff i Ryssland i en gammalslavisk graf från 2:dra—6:te århundradet funnet ägg, å hvars bredare ända finns ett rundt hål.[5] Förekomsten af ägg och äggstenar i gamla grafvar har man velat sätta i förbindelse med föreställningen om en tillvaro efter döden, i det att ägget skulle utgöra en sinnebild af uppståndelsen och ett nytt lif.
I nordiska hednagrafvar ha ofta lämningar af matvaror anträffats. Matvaror voro en af de äldsta formerna för offer, och sär-
- ↑ O. Montelius, La civilisation primitive en Italie. D. I. Italie septentrionale. Stockholm 1895. S. 470.
- ↑ Meyer, Deutsche Volkskunde. Leipzig 1898. S. 257.
- ↑ O. Montelius, Statens Historiska Museum. Kort beskrifning till vägledning för de besökande. Stockholm 1906. S. 73.
- ↑ Statens Historiska Museums Inv. 9259.
- ↑ Collection B. Khanenko. Antiquités de la région du Dniepre, Époque slave (VI—XIII sc). Kieff 1902. Pl. XXXV nr 1351 och sid. 63.
