Sida:P.M. ang. rätt till bärplockning m.m..djvu/16

Den här sidan har korrekturlästs
14

utomlands hava skogsbären erhållit ett avsevärt ökat värde. Ifrån att förut hava varit så gott som värdelösa och endast en produkt avsedd för det egna hushållet, hava lingonen, numera benämnda »skogens röda guld», lämnat synnerligen goda inkomster. Som exempel kan framhållas, att i norra Skåne, i den synnerligen karga Göingebygden, finnas relativt små jordbrukslägenheter, till och med förvärvade med tillhjälp av statens egnahemslån, där lingonskörden under goda lingonår kan representera ett värde av 500 kronor eller däröver. Att insamlandet och tillgodogörandet av denna bärskörd, vanligen med tillhjälp av hustru och barn, spelar en stor roll i ekonomiskt hänseende, är tydligt. Det är en olycka, när skörden slår fel eller skadas av ogynnsam väderlek under bärgningstiden, men det kan vara en lika stor eller ännu större sådan, när, såsom icke så sällan sker, bärskörden går förlorad, när kraftiga män från avlägsna bygder med hot om misshandel kör bort ägaren eller hans hustru och barn från den mark familjen mången gång genom umbäranden förvärvat.

Innan denna viktiga fråga från olika sidor upptages till behandling, vill jag med några ord beröra vad som fäst min uppmärksamhet vid densamma.

Under flera år har genom tidningsnotiser och genom hörsägner ett allmänt missnöje bland den talrika småbrukarbefolkningen i Kristianstads läns norra och synnerligen karga del kommit till synes. Notiserna hava meddelat, hurusom än den ene, än den andre mindre jordbrukarens rätt till de bär, som växa å hans mark, blivit bestridd, framförallt sedan så kallade bärplockningsmaskiner kommit i bruk. Ett sjuttiotal mindre jordbrukare hade i december månad 1912 sammankallat sina yrkesbröder till ett möte i Hässleholm, och till detta möte hade en stor skara jordägare från området kommit tillstädes. Vid mötet gingo indignationens vågor höga, och en mängd upprörande exempel på det rättslöshetstillstånd, som är rådande i bygderna, omtalades. Vid samma tillfälle enade sig samtliga de närvarande att antaga en resolution. De närvarande tillsatte en kommitté, som fick i uppdrag att vidtaga de åtgärder, som äro möjliga för att rikta riksdagens och regeringens uppmärksamhet på saken. Den tillsatta kommittén utsände ett antal petitionslistor, vilka sedermera skulle tillställas regeringen. Dessa listor, spridda inom områden av länet, där lingonväxt förekommer, hava samlat 3,626 underskrifter. Av undertecknarna äro 3,023 jordbrukare med en areal av högst 12 hektar odlad jord.

Om vi nu närmare söka skärskåda det ärende, som vid förutnämnda sammanträde avhandlades och som jag härmed vill i alla dessa