Ej heller hava i utkastet upptagits några föreskrifter angående bestämmande av särskilda för de olika länen eller delar av dessa gällande fridlysningstider för lingon. Sådana föreskrifter hava, såsom förut framhållits, förordats i vissa av de yttranden, som avgivits över riksdagens nu ifrågavarande skrivelse, och jämväl påyrkats av enskild motionär vid 1913 års riksdag. Att på förhand bestämma den tid, då lingonplockningen skall få taga sin början inom en viss ort, lärer emellertid, såsom jordbruksutskottet i sitt förenämnda utlåtande framhåller, vara praktiskt omöjligt, då bären mogna olika tidigt å olika trakter och även å olika växtplatser inom samma trakt.
Likasom riksdagens skrivelse den 26 april 1913 endast avsåg att bereda ägare och innehavare av jord skydd mot bärplockning å deras mark av främmande personer, har syftet med föreliggande utkast allenast varit att rättsligen reglera den jordbrukande befolkningens och den stora allmänhetens stridiga intressen i avseende å tillvaratagande av bär och andra naturalster. Gent emot allmänheten är brukare av annans jord likställd med jordens ägare. Huruvida den, som fått nyttjanderätt till mark åt sig upplåten, därigenom i förhållande till jordägaren förvärvat någon rätt till de naturalster, som finnas å marken, är däremot i utkastet lämnat öppet. Något behov av lagbestämmelser i detta ämne har hittills icke veterligen gjort sig gällande. Skulle sådana bestämmelser framdeles visa sig behövliga, torde de hava sin rätt plats i lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Efter denna redogörelse för de principer, som legat till grund för utkastet, må i fråga om de särskilda bestämmelserna anföras följande.
1 § avser, såsom redan är nämnt, att freda den bofasta befolkningen mot intrång av bärplockare å områden, vilka äro belägna i omedelbar närhet till bostaden, och motsvarar nära vad lagberedningen i sådant avseende föreslagit. I ekonomiskt avseende torde stadgandet icke komma att få synnerlig betydelse, enär boningshusen i allmänhet äro omgivna av odlad mark, under det att bären, särskilt lingonen, huvudsakligen växa i skogsmark. Syftet med stadgandet har också mindre varit att tillgodose ett ekonomiskt intresse hos den jordbrukande klassen än att bereda densamma ett skydd mot närgångenhet från bärplockares sida. I sådant avseende föreslås, dels att ingen utan tillstånd av markens ägare eller brukare skall få plocka vilda bär, som kunna växa å gårdar eller tomtplatser, i trädgårdar, parker eller andra planteringar, dels att å andra, inom ett avstånd av trehundra meter från boningshus belägna områden bärplockning skall kunna förbjudas av den, som äger eller brukar marken. Bärplockning å sistnämnda områden
