gränsen för det eller de områden, som ägaren eller brukaren vill för sig reservera, skall vara på något sätt utmärkt å marken. I annat fall skulle en bärplockare lätteligen kunna utan egen förskyllan inkomma på förbjudet område. För meddelande av bärplockningsförbud har därför uppställts såsom förutsättning, att det eller de områden ansökningen avser äro genom hägnad av ett eller annat slag skilda från angränsande mark. Denna förutsättning torde i allmänhet vara för handen å smärre egendomar, där skog och hagmark användas till bete. Har betesmarken större areal än tjugo hektar, måste emellertid hägnad uppföras mellan den del därav, som skall fredas mot bärplockning, och den övriga delen. Även i ägogränsen mot annan fastighet måste hägnad uppföras, om sådan förut icke finnes. För visst fall har dock denna fordran synts kunna eftergivas. Vad som ligger vikt uppå är, att hägnad finnes mellan den förbjudna och den för bärplockning fria marken; huruvida det förbjudna området i sin helhet tillhör en fastighet eller är delat mellan flera, är däremot för den bärplockande allmänheten likgiltigt. Om ägare eller brukare av angränsande områden gemensamt söka förbud mot bärplockning, böra dessa därför kunna betraktas såsom ett sammanhängande område, å vilket bärplockning kan förbjudas utan hinder därav, att hägnad icke finnes i ägogränsen. Betydelsen härav bör icke underskattas. Det är nämligen synnerligen vanligt, att delägare i ett skifteslag fått sina andelar i skogsmarken utlagda i långsträckta skiften, mellan vilka hägnad icke finnes. Förena sig dessa i ansökan om förbud mot bärplockning å sådan mark, behöver hägnad icke uppföras i skifteslinjerna utan endast kring yttergränserna för det område ansökningen avser.
Det är, såsom av det föregående framgår, den enskilde jordägarens eller jordinnehavarens intresse, som man genom bestämmelserna i 3 § velat skydda. Något motsvarande skyddsvärt intresse förefinnes icke, där marken tillhör staten eller kommunen och icke står under enskild disposition. I andra stycket av denna paragraf stadgas därför, att förbud mot bärplockning av där nämnd anledning i allmänhet icke må meddelas å mark, som tillhör kronan, stad eller annan kommun, eller å häradsallmänning. Endast om kronojord innehaves med stadgad åborätt eller hör till boställe eller är upplåten på arrende, bör det stå åbon, boställshavaren eller arrendatorn fritt att utverka sådant förbud.
4 § avser att skydda skogsvårdsintresset, där detta äventyras genom bärplockning. Förut är nämnt, att bärplockare äro skyldiga att ersätta skada å skog eller annat, vartill de äro vållande, och att någon rätt till bärplockning överhuvud icke förefinnes, om den icke kan ske
