utan att sådan skada därigenom orsakas. Dessa allmänna rättsgrundsatser lära emellertid icke erbjuda tillräckligt skydd för det på senare tid från statsmakternas sida så livligt behjärtade skogsvårdsintresset. I åtskilliga av de utlåtanden, som avgivits över riksdagens skrivelse, klagas över den skadegörelse, som vid bärplockning förorsakas å den uppväxande skogen. Till förekommande härav torde det vara nödigt, att bärplockning av annan än ägaren eller brukaren eller den, som har hans tillstånd därtill, må kunna helt och hållet förbjudas å område, där fara är för handen, att uppväxande skogsplantor skulle av bärplockare nedtrampas eller skadas. Sådant förbud bör emellertid icke gälla för längre tid än ändamålet med det samma kräver. En tid av tio år synes vara fullt tillräcklig. Förbud av ifrågavarande slag bör naturligtvis kunna meddelas även för skogsmark, som tillhör staten eller kommunerna. Något maximum för storleken av de områden, å vilka bärplockning sålunda må förbjudas, kan ej heller föreskrivas, utan bör detta ankomma på prövning i varje särskilt fall. Önskligt vore utan tvivel, om fordringen, att området skall vara inhägnat, kunde för detta fall eftergivas, särskilt med hänsyn därtill att det kan vara fråga om vidsträckta områden, kring vilka hägnad av annan anledning icke erfordras, och att förbudet skall gälla en jämförelsevis kort tid. Det skäl, som föranlett, att man i 3 § uppställt en sådan fordran, synes emellertid äga giltighet även för här förutsatta fall, och även bestämmelserna i § 4 hava därför begränsats till att gälla inhägnade områden.
Ansökan om förbud av här avsedda slag torde i allmänhet komma att göras av jordägaren, som ju i första hand fått sig ålagt att svara för skogens återväxt. Hinder synes emellertid icke böra möta att till prövning upptaga dylik ansökan av den, som har avverkningsrätt till skog å området. På det att Konungens befallningshavande må hava erforderlig ledning för bedömande av det ifrågasatta förbudets behövlighet har föreskrift meddelats, att skogsvårdsstyrelsens yttrande skall i ärendet inhämtas. Därigenom förebygges också, att en jordägare i föregivet intresse för skogskulturen söker i sitt enskilda intresse utestänga allmänheten från bärplockning å vidsträcktare områden än han enligt 3 § är berättigad att få fridlysta. Ansökan om förbud emot bärplockning å sådan mark, som avses i 3 § andra stycket, torde i allmänhet komma att göras av offentlig myndighet, som har tillsyn över skogen därå; skulle ansökningen hava gjorts av annan, bör av nyss angivna skäl nämnda myndighets yttrande infordras.
5 § innehåller bland annat föreskrifter angående sättet för kungörande av förbud mot bärplockning. Det har, såsom redan antytts,
