menliga följderna av en obegränsad frihet för en var att från växande träd insamla kottar. Såväl den framställning, vilken i sådant hänseende lämnats i motionen, som åtskilliga av tjänstemän vid skogsstaten i olika delar av landet gjorda uttalanden, av vilka utskottet haft tillfälle att taga del, synas nämligen giva vid handen, att insamling av kottar flerstädes bedrives på ett sätt och i en omfattning, som icke blott åstadkommer skada å den växande skogen utan även i viss mån äventyrar skogens återväxt. Av omförmälda uttalanden har utskottet sålunda inhämtat, att i samband med ökad efterfrågan av barrträdsfrö insamling av kottar å senare tid utan jordägarens medgivande bedrives i alltjämt stigande omfattning, samt att de personer, vilka sålunda insamla kottar, föröva betydande åverkan å skogen, särskilt genom att avbryta toppar och grenar av yngre träd. Det lärer till och med hava inträffat, att de vid avverkning till återväxtens betryggande kvarlämnade fröträden berövas sina kottar. Särskilt har från Norrbottens län uppgivits, att därvarande skogsvårdsnämnd vid flera tillfällen mottagit klagomål från befolkningen över den olovliga insamling av kottar, som där äger rum. I anledning härav och då de kottar, som utbjudits till salu, mestadels härstammat från ännu ej tillräckligt utvecklade träd och därför befunnits lämna frö av mindre god beskaffenhet, har nämnden, enligt samma uppgift, ansett sig förhindrad att under innevarande år uppköpa kottar från orten.
Nödig hänsyn därtill, att vid insamling av kottar skada å träden undvikes samt att kottar icke skördas från sådana träd, som lämna mindervärdigt frö, lärer i regel icke kunna förväntas av annan än skogens ägare. Därest insamling av kottar, såsom nu synes vara fallet, i avsevärd utsträckning är förenad med skadegörelse å träden, skulle visserligen även enligt gällande lag ett sådant förfarande kunna beivras genom åtal vid domstol. Dylika åtal torde dock synnerligen ofta vara förbundna med svårighet att åstadkomma erforderlig bevisning och skulle därför i de flesta fall icke leda till den skyldiges fällande. Det synes sålunda utskottet vara uppenbart, att ett förbud mot insamling av kottar från växande träd å annans mark ur forstlig synpunkt är synnerligen påkallat.
Förutom av vad sålunda ur förstnämnda synpunkt kan anföras till stöd för införande av lagbestämt skydd mot olovlig insamling av kottar synes skäl för en dylik lagstiftningsåtgärd kunna hämtas även från jordägarens intresse av att lämnas i okvald besittning av de å hans träd växande kottarna. Vid tiden för nu gällande strafflags tillkomst hava kottar utan tvivel för jordägaren representerat ett mycket ringa
