— 113 —
flicka i huset, borde man af hänsyn till hennes rykte undvika att gifva anledning till förtal. Också för sin egen del ville pastorn undvika alt prat om ett möjligt tycke eller dylikt. Ty han visste, hur gärna man i en småstad som Gammelby sysselsätter sig med en ung prests framtida lycka. Han visste också, hur lätt dylikt löst prat kan förstöra lyckan, om den en vacker dag helt oväntadt skulle uppenbara sig i solidare form. Och i dylika fall ansåg pastor Simonson, att man icke kunde vara nog försigtig.
Fru Hallin trodde sig ha genomskådat skälet, hvarför pastorns besök på sista tiden varit mindre flitiga än förr, och hon tackade honom i sitt hjärta för denna finkänslighet. Men nu när Ernst kommit hem, hoppades hon, att han i stället skulle komma så mycket oftare. Men hon kände sin Ernst, och hon visste, att han kunde gå hela dagar i sina tankar, utan att af sig själf komma på den idén att uppsöka någon människa. Fru Hallin gaf honom emellertid ett par vinkar för att få honom att söka upp vännen. Ty hon längtade riktigt efter att få höra sin son tala, så som hon hört pastor Simonson göra. Och hemma i hvardagslag ville det inte gå. Dessutom skulle det bestämdt muntra upp Ernst att få en manlig kamrat att tala med. Han såg så sjuklig och grubblande ut, att det skar fru Hallin i själen. Men alla hennes försök i den riktningen strandade. Ty sonen tycktes icke uppfatta hennes
