— 123 —
det därhän, att det nu mera inte skedde så ofta. Men att han skulle gå just i dag, när pastor Simonson var där, det retade henne. Ty hon var säker på, att pastorn inte skulle behålla historien för sig själf. Och hela kvällen skulle hon sitta och pinas öfver, att detta händt i hennes kristliga hem.
När stegen hördes i trappan, försvann adjunkten. Fru Hallin hade en liten röd fläck på hvardera kinden, när hon tog emot herrarna.
Men hon yttrade ingenting, förrän supén var färdig. I det hon bad herrarna stiga ut i matsalen, sade hon med en röst, hvilken hon försökte göra så lätt som möjligt:
»Pappa är borta i kväll.»
Pastor Simonson kastade en snabb blick på hennes ansigte och förstod med ens, hvarför stämningen under aftonen varit litet tryckt. Det fördes ett syndigt lif med mat och dryck i Gammelby. Han böjde på hufvudet med ett slags diskret medlidande.
Men Ernst förvånade sin mor högeligen genom att slå ihop händerna och i munter ton utbrista:
»Det var då riktigt bra, att pappa fick komma ut och roa sig för en gång. Det kunde han behöfva.» —
♣♣♣
