— 137 —
honom syntes lektor Bruhns väldiga gestalt och ännu ett par andra.
Lektor Hallin hade redan berättat »anledningen». Ty han hade infunnit sig i god tid och samlat trupperna. När Kumlander visade sig, reste sig därför hela sällskapet och bockade.
»Gratulerar, gratulerar.»
»Tackar så mycket för uppmärksamheten,» sade teologie lektorn.
»Hur står det till med frun?» frågade lektor Hallin.
»Och den lilla nyfödda?» inföll lektor Eneman och slog i luften med en knubbig liten hand.
»Modern och barnet befinna sig efter omständigheterna,» svarade den lycklige fadern med påtaget alvar.
Lektor Hallin trängde sig fram och omfamnade festföremålet:
»Hur många omgångar bjuder du på i dag? Det borde vara sju för öfverensstämmelsens skull. Bjuder du på sju? Hva’?»
»Neej, fan,» svarade den olycklige Kumlander med en sådan öfvertygelse, att en almän skrattsalva utbröt. »Bjud själf, får du se, hur godt det är.»
Lektor Bruhn stod och betraktade de andra med ett godmodigt leende, ungefär som en äldre person ser på barn, hvilkas nöje han inte vill förstöra.
