— 140 —
sande prof, för att vi skulle behöfva betvifla den.»
Ett kort skratt visade, att åhörarna följde föredraget med intresse.
»Man påstår emellertid,» fortfor talaren, »att vännen Kumlander icke är fullt belåten med detta faktum. Han finner det vara enformigt, och han önskar en förändring. Men historien lär oss, mina herrar, att snabba förändringar äro farliga, och att man i alla händelser bör, så vidt man kan, söka att som det heter tillgodogöra sig den historiska kontinuiteten.»
Denna kvickhet senterades endast af lektor Bruhn, som ropade bravo.
»Och då tvära öfvergångar altid måste betecknas såsom i hög grad farliga, så vill jag i den händelse, hvilken vi nu äro tillsammans för att fira, påpeka en omständighet, hvilken för allas vår vän Kumlander är att betrakta som en odisputabel fördel. Jag sade nämligen, att man vid denna sak hade att märka, att Kumlander fått en flicka. Men jag vill tillägga ännu en beaktansvärd omständighet, nämligen att det var en flicka, således inte två, eller kanske tre, eller kanske fyra. (Bravo!)
Ja, man kan ju inte veta. Och det måste ju medgifvas, att bättre är bättre. Mina herrar! Man talar om Shakspere, och hans förmåga att så att säga skapa kvinnotyper. Men hvad är det mot lektor Kumlander? Och därför, mina herrar, föreslår jag, att vi dricka en skål för
