— 157 —
Han gick in och satte sig.
»Jag undrar så mycket, hur det går med din sacerdotalpredikan,» sade fru Hallin.
Hans sacerdotalpredikan? Herre gud, skulle han nu börja på med att läsa och skrifva igen? Det var ju inte längesedan, han kom från universitetet.
»Det är ju en hel månad kvar, innan jag skall hålla den,» sade han motvilligt.
Fru Hallin såg ned på sitt arbete.
»Ja, men du har väl hunnit att tänka på den. Jag ville så gärna höra litet om, hur du tänkt att tar texten. Jag har redan läst den många gånger,» tillade hon. Det låg något nästan bevekande i rösten.
Ernst såg förlägen ut. Det kom ett otåligt uttryck i hans ansigte.
»Jag har nog tänkt på det,» sade han. »Men det är så svårt att tala om det, förrän jag har det på papperet.»
Fru Hallin såg upp och nickade. Det var ett gammalt uttryck i hennes ansigte, som pinade sonen.
»Jag skall vänta, tills du vill tala om det själf,» sade hon enkelt.
Ernst Hallin gick med en känsla af ånger upp på sitt och faderns rum. Det var honom en sådan outsäglig plåga, att han inte kunnat svara modern på annat sätt.
Han visste att hon i dagar och veckor gått och väntat på, att han skulle säga något om
