Den här sidan har korrekturlästs

17.


När Ernst vaknade, var klockan redan åtta, och med en fart rusade han ur sängen för att väcka fadern. De mjuka bolstrarna och duntäckena hade insvept dem som i en dimma af tystnad och sömnlust, så att de sofvit i fulla tio timmar. Så stilla hade flickan gått i rummet, att hon icke hade väckt de sofvande. Och ändå var det friskt vatten i karafinerna, prydligt och ordentligt lågo deras kläder borstade och hopvikna på hvar sin stol med de blankade skorna framför dem på mattan, och i kakelugnen kolade de sista glöden af brasan bakom ett försigtigt järngaller, som blifvit ditsatt utan att skramla.

När de kommo ned i förmaket, fingo de vänta en god stund, innan någon af värdfolket visade sig. I salen gick ensam den stillsamma