Den här sidan har korrekturlästs
17.
När Ernst vaknade, var klockan redan
åtta, och med en fart rusade han ur
sängen för att väcka fadern. De
mjuka bolstrarna och duntäckena
hade insvept dem som i en dimma
af tystnad och sömnlust, så att de
sofvit i fulla tio timmar. Så stilla
hade flickan gått i rummet, att hon icke hade
väckt de sofvande. Och ändå var det friskt
vatten i karafinerna, prydligt och ordentligt lågo
deras kläder borstade och hopvikna på hvar sin
stol med de blankade skorna framför dem på
mattan, och i kakelugnen kolade de sista glöden
af brasan bakom ett försigtigt järngaller, som
blifvit ditsatt utan att skramla.
När de kommo ned i förmaket, fingo de vänta en god stund, innan någon af värdfolket visade sig. I salen gick ensam den stillsamma
