Den här sidan har korrekturlästs
19.
När Ernst Hallin på morgonen samma
söndag, prestvigningen skulle försiggaå,
kom in till familjen, var han
rakad och bar för första gången
prestrock, knäppt ända upp till
halsen. Han kände sig brydd öfver
sitt nya utseende, och det var ingen af familjen,
som kunde undertrycka ett leende, när de hälsade
på honom.
Han hade aldrig varit rakad förr, och därför hade hans hy under skägget bibehållit en fin blekhet, som skulle gjort hans ansigte flickaktigt, om icke glasögonen varit. Ansigtet hade blifvit kortare och skulle varit rundt, om ej hans magerhet gifvit det en något aflång form. Skäggbotten saknades aldeles, och munnens nervösa rörelser, som skägget förut hjälpt honom att
Pastor Hallin.13