— 300 —
för underliga tankar, som ibland kunde komma upp inom honom, och som icke ens nu lämnade honom i ro. Hvad var det för tankar?
Med tunn röst och nedslagna ögon besvarade han biskopens frågor, och när eden skulle afläggas, den förfärliga eden, hvilken han fruktat så länge, aflade han den utan en tanke på, hvad han gjorde, utan att dessa ord gjorde mera intryck på honom, än hvilka andra ord eller talesätt som hälst:
»Jag, Ernst Olof Hallin, svär vid gud och hans heliga evangelium, till hvars förkunnande jag nu kallas och antages, att jag vill städse förblifva vid den rena evangeliska läran, sådan den i guds ord, det gamla och nya testamentets heliga skrifter uppenbarad, genom den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förkunnad blifvit, så att jag hvarken uppenbarligen förkunnar och utsprider eller hemligen främjar däremot stridande läror.»
Han blef klart medveten, om hvad som försiggått, först när biskopen efter edens afläggande med stark och myndig röst uttalade orden:
»Och enligt den fullmakt, som mig, på guds vägnar, af hans församling uti detta ärendet betrodd är, antvardar jag härmed Eder predikoämbetet, i guds, fadrens och sonens och den heliga andas namn. Amen.»