— 78 —
sig vara henne i mångt och mycket underlägsen, och dels kände hon altid, så fort de båda svägerskorna en eftermiddag sutto tillsammans, den andras outtalade, men därför endast så mycket mer irriterande kritik.
När det någon gång urartade till ett litet mera högröstadt meningsutbyte mellan de båda fruarna, så rörde sig samtalet gärna om barnuppfostran och religion.
Lektor Hallin å sin sida försökte att blunda för detta förhållande. Han bjöd broderns familj hem vid alla möjliga tillfällen, och ehuru det pinade fru Hallin att umgås förtroligt i ett hus, där alt bar en så påfallande prägel af världslighet, så ville hon dock ej göra sin man ledsen, genom att neka att komma. Hon försökte endast att så mycket som möjligt hålla barnen borta från farbroderns familj, kanske därför att hon anade, att där dock fans något af det, som barnen saknade hemma.
Lektor Hallin hade tidigt haft goda anlag för fetma, och samtidigt med att hans mage rundades, började håret att falla af öfver hjässan. Magen blef med åren alt rundare, håret blef alt glesare, och till sist var han en fetlagd och ovig medelålders man, som tog igen skadan mot naturen genom att ständigt föra skämtande ord på tungan öfver sin egen maklighet och korpulens.
Ty med åren gjorde honom hans fetma alt mer maklig. Någon större fond af energi hade han aldrig egt. Men han hade haft ett godt
