en blick uti dess inre. Jag föresatte mig att jag, första gången Horace gick med ut, skulle ställa min vandring dit; ty jag hade redan, i fall det ej var greven emot, utsett detta lusthus till mitt arbetskabinett, emedan dess läge var synnerligen passande för detta ändamål.
Jag återvände till slottet. Efter denna yttre undersökning följde en inre. Det rum jag bebodde låg emellan salongen och biblioteket; en korridor gick på längden genom hela byggnaden och skilde den i två delar. Den våning, varuti mitt rum låg, var den mest fullständiga; det övriga av byggnaden var avdelat i vid pass tolv skilda mindre boningar, bestående av ett förmak, en sängkammare och en toalett, allt i gott stånd, evad än greven sagt och skrivit därom.
Emedan biblioteket syntes mig vara det bästa motgift mot den ensamhet och ledsnad, som väntade mig, ville jag genast göra bekantskap med de utvägar, det hade att erbjuda, Det bestod till större delen av romaner från adertonde århundradet, vilka utvisade, att de förra ägarne haft en avgjord smak för Voltaire, Grebillon d. y. och Marivaux. Några nyare böcker, som tycktes vara köpta av nuvarande innehavaren, stucko av ifrån denna samling; det var arbeten i kemien och historien samt resebeskrivningar. Bland de senare upptäckte jag en vacker engelsk upplaga av Daniels verk om Indien. Jag valde det till mitt sällskap om natten, då jag föga hoppades att få sova. Jag nedtog ett band från hyllan och bar det in i mitt rum.
Fem minuter därefter inkom malajen och gav med tecken tillkänna, att middagen var färdig. Jag gick ned och fann bordet dukat i den ofantliga matsalen.
Jag kan ej beskriva, vilken känsla av fruktan och beklämdhet intog mig, då jag såg mig tvungen att på detta sätt äta ensam, belyst av tvenne vaxljus, vilkas sken icke nådde hörnen av rummet, utan lät skuggan giva de föremål den betäckte de mest bizarra former. Denna pinsamma känsla ökades ändå mera genom närvaron av denne mörkhyade tjänare, vilken jag ej kunde
