morgondagen en affär, som vi kunde sluta ännu i dag?»
»Emedan jag har några dispositioner att vidtaga, vilka göra detta uppskov nödvändigt. Det synes mig, att jag av er bör kunna fordra detta medgivande. Vad den fruktan beträffar, som måhända oroar er, så var fullkomligt lugn; jag har givit min ed, jag upprepar det.»
»Det är tillräckligt, min herre», sade greven och bugade sig; »i morgon klockan nio.»
Vi togo avsked och skildes sedan i galopp åt var sin sida av allén.
Det uppskov, jag förbehållit mig, var i sanning icke längre än det behövdes, för att ordna mina angelägenheter. Också var jag knappt hemkommen, förrän jag inneslöt mig i mitt rum,
Jag sökte icke att dölja för mig, att utgången av den strid, som förestod mig, var högst tvivelaktig. Jag kände grevens skicklighet och köld; jag kunde därför lätt falla, och i denna händelse hade jag att betrygga Paulines ställning.
Ehuru jag, under allt vad jag berättat dig, icke en enda gång uttalat hennes namn», fortfor Alfred, »behöver jag ej säga dig, att minnet av henne icke ett enda ögonblick avlägsnades från mina tankar. De känslor, som vaknat hos mig, då jag återsåg min mor och min syster, hade intagit sitt rum bredvid, men utan alt de därigenom försvagades, och jag kände, huru högt jag älskade henne, på den smärtsamma rörelse, som intog mig, då jag fattade pennan och föreställde mig, att jag måhända för sista gången skrev till henne. Då brevet var slutat, bifogade jag ett pensionsbrev på tiotusen francs om året, och adresserade alltsammans till doktor Sercey i London, Grosvenor Square.
Återstoden av dagen samt en del av natten förgick under förberedelser av detta slag. Klockan två på morgonen gick jag till vila, med befallning till min betjänt att väcka mig klockan sex.
Han efterföljde punktligt denna befallning. Han var en man, på vilken jag visste jag kunde lita, en av
