»Hör», fortfor han, »den händelse, som träffat henne, är allvarsam; framför allt behöver hon lugn. Gå icke in till henne nu!»
»Och varför icke?» frågade jag.
»Emedan det är angeläget, att hon ej erfar någon häftig sinnesrörelse. Jag har aldrig gjort er någon fråga om ert förhållande till henne; jag begär icke något förtroende. Ni kallar henne er syster; är ni hennes bror eller icke? Detta angår mig ej såsom människa; men desto mera som läkare. Er närvaro, er blotta röst har på Pauline en synbar verkan. Jag har alltid märkt det, och senast då jag höll hennes hand och uttalandet av ert namn märkbart fortskyndade hennes pulsslag. Jag har givit befallning, att ingen får gå in till henne i dag, med undantag av jag och hennes betjäning. Handla ej mot min föreskrift.»
»Är det då farligt?» utbrast jag.
»Allt är farligt för en organisation, så skakad som hennes. Denna kvinna behövde en dryck, som medförde glömska av det förflutna; hon har något smärtsamt inne, någon sorg, som tär henne?»
»Ja, ja», svarade jag; »ingenting är dolt för er, och ni har sett allt med vetenskapens ögon. Nej, det är icke min syster, det är icke min hustru, det är icke min älskurinna: det är ett änglalikt väsende, vilket jag älskar överallt, det jag likväl icke kan göra lyckligt, och som skall dö i mina armar, med sin dubbla krona såsom jungfru och martyr. Jag skall göra som ni vill, herr doktor; jag skall ej gå in förrän ni tillåter det; jag skull lyda er, som ett barn. Men när återser jag er?»
»Jag kommer tillbaka i dag.»
»Och jag, vad skall jag göra, min Gud!»
»Fatta mod, var man!»
»Om ni visste, hur jag älskar henne!»
Doktorn tryckte min hand; jag följde honom till dörren; sedan han gått, blev jag stående där han lämnat mig. Slutligen vaknade jag ur denna apati; jag steg maskinmässigt uppför trapporna, närmade mig hennes dörr; och då jag icke vågade gå in, lyssnade jag utan-
