Den här sidan har korrekturlästs

28

därför till Spanien, och under mitt vistande i Madrid fick jag höra, att Pauline gift sig med greve Horace de Beuzeval.

De nya tankar, detta af fiskrarne uttalade namn väckte hos mig, började utplåna de intryck, som nattens sällsamma händelser gjort på mitt sinne. Dessutom bidrogo dagen, solen och den ringa överensstämmelsen emellan vårt vanliga liv och sådana äventyr att förmå mig att betrakta allt detta som en dröm. All tanke, att för auktoriteterna inberätta förhållandet, hade helt och hållet försvunnit, och en önskan att själv uppdaga detsamma hade ensam bibehållit sig. För övrigt förebrådde jag mig den fruktan, varav jag ett ögonblick känt mig betagen, och ville giva mig själv en tillfredsställande upprättelse.

Jag framkom till Trouville omkring klockan elva på förmiddagen. Alla människor lyckönskade mig; ty man trodde mig antingen mördad eller drunknad, och gladdes nu att se, det jag sluppit med en liten styvhet i lederna. Jag förmådde också knappt att hålla mig uppe för trötthet, och lade mig med befallning att man skulle väcka mig klockan fem på eftermiddagen och hålla en vagn i beredskap, att föra mig till Pont-l'Éveque, där jag ämnade tillbringa natten. Mina föreskrifter blevo punktligt åtlydda, och klockan åtta var jag på utsatt ställe. Följande morgon klockan sex tog jag en posthäst, och red, föregången av en vägvisare, i fyrsprång till Dives. Min plan var att ifrån denna stad till fots begiva mig ner till havet och följa stranden, till dess jag framkom till ruinerna av klostret Grand Pré, för att vid dagsljuset, helt enkelt såsom älskare av landskap, taga i betraktande detta ställe, vilket jag önskade noggrannt skärskåda, för att igenkänna det och återkomma dit under natten. En oförutsedd händelse förstörde denna plan och förde mig till målet på en annan väg.

Då jag framkom till postmästaren i Dives, som på samma gång var mär uti staden, fann jag gendarmer vid hans port och hela staden i rörelse. En ny blods-