30
under den redan utbredda svepningen; då kände jag hela mitt mod försvinna. Jag lutade mig emot dörren. Läkaren steg fram till sängen med detta lugn och denna obegripliga känslolöshet, som uppstår genom vana. Han upplyfte lakanet, som höljde den döda kroppen, och avtäckte huvudet; då trodde jag mig ännu drömma eller vara under inflytelse av någon gäckande förblindelse. Detta lik var icke grevinnans de Beuzeval; denna mördade kvinna, vars död vi kommit att intyga, var icke Pauline.
FJÄRDE KAPITLET.
GRAVENS HEMLIGHET.
Det var en blond kvinna, med blå ögon, vit hy och välbildade aristokratiska händer. Det var en ung och skön kvinna; men det var icke Pauline.
Såret var i högra sidan; kulan hade gått emellan två revben: tvärs igenom hjärtat, så att döden följt omedelbart. Allt detta var en hemlighet så ogenomtränglig, att jag började förlora mig däruti; mina misstankar visste ej var de skulle fästa sig; men det säkra var, att denna kvinna icke var Pauline, vilken hennes man förklarade död och under vars namn man ärnade begrava en främmande.
Jag vet verkligen icke vad jag uträttade under hela denna kirurgiska operation, ej heller vad jag undertecknade, under namn av besiktningsprotokoll. Lyckligtvis åtog sig läkaren från Dives, som utan tvivel ville visa sin överlägsenhet över en blott elev, jämte provinsens företräde framför Paris, hela besväret vid förrättningen och fordrade endast min underskrift. Operationen varade i nära två timmar, varefter vi gingo ned i matsalen, där man framsatt några förfriskningar. Medan mina kamrater besvarade denna artighet därmed, att de satte sig till bords, gick jag att stödja mig mot ett fönster utåt gården. Jag hade stått där nära en fjärdedels
