40
Hon hade lagt sig på sin säng, men utan att avkläda sig. Jag närmade mig henne med den lugnaste rörelse jag förmådde; hon räckte mig handen.
»Jag har ännu icke», yttrade hon, »hemburit er min tacksägelse; min ursäkt ligger i omöjligheten att finna ord, som tolka min erkänsla. Föreställ er förskräckelsen hos en kvinna i det tillstånd ni funnit mig, och förlåt mig!»
»Hör mig, min fru», sade jag och försökte kuva min rörelse, »och tro vad jag ärnar säga er. Det gives förhållanden, så oväntade, så sällsamma, att de frikalla oss från alla vanliga former och överenskomna talesätt. Gud har fört mig till er, och jag prisar honom därför; men min sändning är ännu icke fulländad, jag hoppas det, och kanhända skall jag ännu var er nyttig. Hör mig därför och överväg noga mina ord.»
»Jag är fri, jag är rik, ingenting fäster mig mera vid en punkt av jorden än vid en annan. Jag ämnade resa, jag ville fara till England, utan något bestämt ändamål; jag kan därför ändra min resplan och vända min kosa till vilken trakt av världen som det behagar slumpen att föra mig. Kanske bör ni lämna Frankrike? Jag känner det icke, jag begär icke att få del av någon utav edra hemligheter, och jag skall icke en gång våga en gissning, innan ni givit mig lov därtill. Men om ni kvarbliver i Frankrike eller icke, befall över mig, under namn av vän eller bror. Bjud att jag följer er, nära eller på avstånd, gör mig till er beskyddare, eller fordra, att jag låtsar mig icke känna er, och jag skall lyda på ögonblicket. Och detta, tro mig, utan någon dold avsikt, utan något själviskt hopp, utan någon ond mening. Och nu, såsom jag sagt, glöm er egen ålder, glöm min, eller föreställ er att jag är er bror.»
»Tack!» yttrade grevinnan med en röst full av djup rörelse; »jag emottager ert anbud med ett förtroende svarande mot er redlighet. Jag överlämnar mig helt och hållet åt er heder; ty jag äger endast er i världen, ni ensam vet att jag är till. Ja, er förmodan är riktig; jag måste lämna Frankrike. Ni reser till England, ni
