42
»På paketbåten, om ni vill.»
»Och när?»
»När ni vill.»
»Kunna vi det nu genast?»
»Är ni icke ännu för svag?»
»Ni bedrager er, jag är stark. Så snart ni är tillreds att fara, skall ni finna mig färdig.»
»Om två timmar?»
»Det är gott. Adjö, min bror!»
»Adjö, min fru!»
»Ah!» återtog grevinnan småleende: »ni bryter redan våra överenskommelser.»
»Lämna mig tid att vänja mig vid detta namn, ehuru ljuvt det än är.»
»Om två timmar», utbrast jag, »skall allt vara i ordning efter er önskan.» — Därefter bockade jag mig och gick ut.
Det var en fjärdedels timma, sedan jag med hela min själs uppriktighet erbjudit mig att spela en brors roll, och redan kände jag det svåra däruti. Att umgås såsom bror med en ung och skön kvinna, är redan svårt; men om man älskat denna kvinna, om man förlorat henne, om man återfunnit henne ensam och övergiven, utan att äga något annat stöd; då den lycka, på vilken man icke vågat tro, ty man betraktade den som en dröm, i verkligheten ligger oss så nära, att man kan fatta den, om man utsträcker handen, då blir det, oaktat givet hedersord omöjligt att innesluta i sin själ den eld, som glöder därinne, och någon gnista därav framlyser alltid genom ögonen eller munnen.
Jag återfann mina roddare sysselsatta med att äta och dricka, och meddelade dem mitt nya förslag, att under natten fara till Havre, för att hinna fram innan paketbåten avgick; men de ville ej våga denna överfart med samma båt, som vi förut begagnat. Som de endast begärde en timma, för att anskaffa en säkrare farkost, överenskommo vi genast om betalningen, eller rättare sagt, de överlämnade denna åt mitt gottfinnan-
