»O!» utbrast jag. »O, vad jag är lycklig; vilken tyngd ni tagit från mitt hjärta!»
»Jag förstår er icke», sade Pauline.
»O, anar ni ej alla de tvivel och farhågor, som vaknat hos mig? Önskar ni icke själv att snart få veta de sammanträffande omständigheter, som fört mig fram till er? Tackar ni Himlen för er frälsning, utan att av mig söka upplysning, vilka medel den begagnat?»
»Ni har rätt, en bror bör ej hava hemligheter för sin syster. Ni skall berätta mig allt, och jag, å min sida, skall icke dölja något för er.»
»Ni skall icke dölja något! O, svär mig det! Ni skall låta mig läsa i er själ, såsom i en öppen bok?»
»Ja! Och ni skall däruti endast finna olycka, försakelse och bön. Men nu är ej rätta stunden därför; dessutom är jag ännu för nära dessa rysliga händelser, för att hava mod att berätta dem.»
»O, när ni vill. Bestäm själv tiden och stunden; jag väntar.»
Hon steg upp. »Jag behöver vila», sade hon; »ni har ju sagt, att jag kunde sova i detta tält?»
Jag förde henne dit och utbredde min kappa på golvet, därefter gav hon mig tecken med handen att lämna henne ensam. Jag lydde och vände tillbaka till den plats, hon lämnat; jag lade mitt huvud där hennes hade vilat, och förblev så ända till framkomsten till Havre.
Följande afton anlände vi till Brighton, och sex timmar därefter voro vi i London.
SJÄTTE KAPITLET.
DET NYA HEMMET.
Min första omsorg var att skaffa en boning för min syster och mig; i denna avsikt inställde jag mig samma dag hos en bankir, hos vilken jag var känd. Han gav mig anvisning på ett litet hus med möbler, som var fullkomligt passande för tvenne personer med var sin be-
