Den här sidan har korrekturlästs

74

att min mor skulle märka någonting, om jag fortfor i mitt vägrande; jag hade så ofta sjungit denna duett, att jag ej kunde uppgiva ett enda gott skäl mot deras yrkande. Jag måste därför giva efter. Grevinnan M— tog min hand och förde mig till pianot, där hon satte sig; jag stod bredvid hennes stol med nedslagna ögon, utan att våga se mig omkring, av fruktan att ännu en gång möta denna blick, som följde mig överallt. En ung man intog platsen på andra sidan om grevinnan; jag vågade en blick på min medsångare. En rysning ilade genom alla mina ådror; det var greve Horace som sjöng Don Juans roll.

Ni kan föreställa er huru upprörd jag var; emellertid var det för sent att draga sig tillbaka; allas ögon voro fästade på oss. Grevinnan M— preludierade; greven begynte; det var en annan röst, det var en annan människa som sjöng, och då han började »räck mig din hand», spratt jag till, av hopp att jag bedragit mig, och kunde ej tro, att den mäktiga stämma, vilken kommit oss att bäva vid Schuberts melodi, kunde böja sig till en så behagfull och sprittande glädjes toner. Också lopp strax efter första meningen ett sorl av bifall genom hela salongen. Det är sannt, att, då jag i min ordning darrande sjöng: »Ack, ack, mitt hjärta bävar», låg det ett sådant intryck av fruktan i min röst, att de återhållna bifallsyttringarne frambröto. Därefter uppstod en djup tystnad, för att kunna höra oss. Jag kan ej säga, huru mycken kärlek det låg i grevens röst, då han återtog: »Du bör ej fruktan bära», och vilken förförelse och vilka löften han inlade i dessa ord: »Följ mig en timma blott.» Allt detta passade så väl in på mig, denna duo tycktes så väl vald för mitt hjärtas tillstånd, att jag verkligen kände mig nära att falla i vanmakt, då jag sade: »Ack! knappt förmår jag andas». Säkerligen hade musiken här förändrat uttryck; i stället för Zerlinas behagsjuka klagan, var det ett skri av den djupaste ångest. I detta ögonblick kände jag, att greven närmat sig till mig; hans hand rörde vid min, som hängde vid sidan; en eldslöja sänkte sig för mina