på thet han framdeeles skal få Gläde aff thy. Ty een wijs Son frögder Fadren/ men een Galen skemmer sijn Moder. Är tijn Dotter icke blygsam/ så hålt henne hårt/ på det hon icke skal bedrifwa något Ondt/ medan hon så frij är. vers:10 Itt agalöst Barn warder owyrdigt/ såsom een otam Häst. När man tuchtar sijn Son/ bedröfwer man sina Owän/ och glädier sine Wänner.
Och besee ytterligare thet heele Capitelet/ så ock något uthi det 7. 16. 22. 28. 37. och det 42. Cap: Sådant får man tijdeliga begynna/ så snart Barnen kunna skönia ther uppå. Homines nihil agendo male agere discunt.[1] Och effter alle Menniskior komma Syndafulle aff Naturen til Werlden/ så kunna doch lijkwäl månge Odygder på någon tijdh fördölia sig/ så länge the äre späde och unge; Lijkwäl är ibland alle andra thesse twå/ som först låta förmärckia sig/ hwilcke ock äre the äldste och förnemligste/ them ock GVDH kan minst lijda/ nemligen/ Högferden/ såsom är Sathans/ Harm och Bitterheet eller Wrede/ såsom är Cainsk/ hwilcke sedan/
