aff thet förnembta Ridderskapet och Adel/ som hadde them Hand emellan/ och ther uthöfwer äre bleffne them slätt borte och förglömde. Så at hwar wij nu icke hadt thesse Konglige Privilegier till at hålla oss widh/ tå hade wij ock nu slät inthet/ uthan blefwe trängde till ögre Rosstienst/ ifå then eene Tijden till then andre/ effter såsom tillförne berört och spordt är. The gamble Privilegier wore sådane/ at alt Andeligit och Werldzligit Frlälse hade sielfwe alle Kongelige Rättigheeter med theres egne Bönder. Ingen ny Tunga eller Beswäring skulle läggias på Allmogen/ uhtan medh Adelens och medh then menige Mans Samtyckie/ Effter såsom Sweriges Lagh förmäler. Icke heller något Krijg begynnas eller uthföras/ utan såsom aff Konungen och hans Rijkes Rådh bleff för godt ansedt.
Rosstiensten giorde hwar effter sijn Wilie/ och effter som hwad kände sijn Förmögenheeet till/ och man kunde göra sig uthan Skada.
Tå man skulle på wäpna-syn/ så hade then sijn rätte bestämbde Tifdh och Stadh effter Lagen. Och ther såsom någon fattig Adelsman tiente någon aff Rijkzens Rådh eller Riddare wederlijke/ tå bleff han medh Rosstiensten förskonat.
När man skulle i någon Herrafärd eller Reesa/ tå blefwe the så mycket redeligare tillsagde/ och hwar man
