Uthi Konungzlige och Förstlige Hoff är thet så fatt/ at huru wäl een kan hafwa lärdt och studerat/ så at om han än giorde fyllest för een Doctor/ så måste han lijkwäl uppå något Tijd något lijda och uthstå/ Ther måste man reeda och wänia sig mycket til at kunna lijda och fördraga/ och icke stickna wid hwar Upsyyn/ och swara tig hwart Ord/ eller binda thet till Beens. Och thet som än nu mera är/ måste man som offtest taga och anamma Spått och Spee/ med Höffligheet för godt Skiempt; Och således ställar man them snarare till fridz/ och blifwer ther med framdeles theste bättre med sådan Vexation förskonat.
Hwad som myndige Personer tala eller säija/ och synnerligen hans egin Herre/ ware sig Rätt eller Orätt/ thet får man ingalunda hwarcken med Ord eller Åthäffwor ogilla. Nam obsequium amicos, veritas odium parit;[1]Terent:[2] Och therföre heller sådant höfligen samtyckia eller berömma/ och thet icke allenast uthi theras Närwaro/ (hwilcket lijkwäl bäst är/ och störste Krafften hafwer/) uthan ock låta sig ther med höra och förmärckia för andre/ som kunna säija them thet igen. Förty Blygdsamheet/ Tucht och Rättwijsa/ wela uthi Hoffwen fast annorlunda wara brukade/ än såsom man lärer them uthi Scholerne. Med Rätt och Förstånd/ Lather och
