Sida:Peer Brahes hushållsbok.djvu/42

icke heller wäl möijeligit/ at man så mycket skulle kunna hafwa läsit/ hördt/ förfarit och lärdt uppå the få Läreåhren/ så at man sådan icke skulle kunna hafwa mera behooff/ och at thet man än således hafwer lärdt och kunnat/ kan med tijden igen wäl låta sig förgäta. Therföre är thet wäl förnöden/ när man kan gifwa sig någon Tijd och Lägenheet ther till/ at man något studerar uthi nyttige och gode Historier/ eller och them sig föreläsa låter/ om thet icke woro mera än een Tijma eller twå tillgörandes om Dagen/ antingen För- eller Efftermiddagen; Både therföre/ at han kan uppå nytt igen blifwa mint uppå/ hwad han tillförna hafwer sedt/ hördt och wist/ så och ther uthöfwer ännu hema kunna få förfara och förnimma/ thet han uthi fremmande Land/ borte/ eller aff sine Wänner här till icke hafwer kunnat fåt wetta. Then som således ett Åhr eller tw till görandes/ willa hålla ther fram med/ then skulle sedan fögo behöfwa at fråga andre till Rådz/ uthan andra honom/ han finge tala/ när andre måtte tijga/ Han ginge fram/ när andre måste stiga tillbaka; Alle hans Wänner/ både skylde och oskylde/ hade ock stoor Förhopning/ och både Ähra/ Glädie och Gagn aff een sådan. Ty at månge willia och måste lijta honom till/ förty han wiste tå snarast och bäst/ til at öfwerwäga och betänckia/ hwad som uthi förefallande Saker/ kunne wara rådeligast/ nyttigast och bäst.