böija een Qwist/ medan then nys uprinner/ altså kan man böija Vngdomen/ medan then ännu i Barndomen/ ifrån thet Onda in till det Goda/ med Lärdom och Age; Och thet the få tå at wänia sig widh/ thet blifwer länge widh them/ effter såsom Poeten säger: Quo semel est imbuta recens servabit odorem testa diu.[1] Och thenne Regula gäller lijka så wäl Qwinkön såsom Mankön till: Skall thet blifwa något gott aff/ så måste man redeliga begynnat med them.
Och medan alle icke kunna wara lijka gode och fromme till Naturen/ så kan doch lijkwäl Lärdom och Age uthi Längden wänia them ther till/ så at det blifwa then gode Naturen så nåt lijkmätige. Förty Consuetudo est altera Natura.[2]
Syr:7.
v. 25.
Hafwer tu Barn/ så tuchta them/
och bögh theras Hals alt ifrån
Vngdomen. Hafwer tu Döttrar/ så
bewara theras Kropp/ och städ them icke
Sielffzwåld.
Syr:30.
v. 1.
Then sitt Barn kärt hafwer/ han
håller thet allestädes under Rijset/
