uthan Frijheet och Tillgifft uppå något aff åhrlige Räntan/ kan komma thet till rätta igen.
Then Rättigheet och Frijheet såsom man hafwer uppå Afwelen och uthaff the Bönder såsom under Afwelen liggiandes äre/ gå ther medh bort under annan allmenning Tunge/ then icke heller så lätteligen sedan kan hämptas igen. Så mycket kan thet ock wara therföre/ at man icke ledes/ at wara alltijd på een stadh/ och serdeles när någon allmenlig Smitte-sott påkommer/ at man tå hafwer Lägenheet fara tijt at man kan förandra Lufften.
Summan och Endelychten både på Begynnelsen och Beslutet är thenne/ At hwar såsom Upbörden och Utghiffte äre lijke/ så står thet Hwshåld på Ewentyr/ hafwer ingen Foot-fast Grund/ för at itt Åhrs Otijdh eller någon annan tillfallande Olycka och Skada kan komma thet lätteligen på Fall. Men finnes och Uthgifften wara större än Upbörden/ tå blifwer thet uthan Hinder/ ehwad thee kan lijda uppå/ slät till inthet.
Non intelligunt homines quam magnum vectigal sit PARSIMONIA.[1]
- ↑ "Människorna förstår inte, hur stor inkomst sparsamheten bringar."