116
är bara så ensam om det, lika ensam som om allt annat. Jag tror nu för min del, att även världen förändrar sig fast motvilligt. För resten, världen är mig i detta fall ganska likgiltig. Jag känner ingen skyldighet att upplysa den om hur jag ställer det för mig, blott jag inte går någons rätt för när.
— Redan det kommer den att ta illa upp, vet du väl, för resten är du dum, om du tror att man kan hålla en kärleksförbindelse hemlig. Kom ihåg, att när en av oss familjeflickor ger sig in i något sådant, är det för henne det oerhörda, som sker. En sådan flicka tänker: ingen bildad flicka mer än jag vågar detta för sin kärlek.
— Så illa är det väl inte, tänkte Pennskaftet för sig.
— Hon tycker, att hon valt en alldeles ensam väg, och att alla människor, hennes närmaste allra mest, är hennes fiender och spioner. Hon tänker inte på annat än sin oerhörda hemlighet. Och du kan väl förstå, att det kommer något särskilt över en sådan kvinna, hennes ögon får ett annat ljus och hennes röst en annan klang. Snart viskas det i kamrarna och ropas på torgen: hon har en älskare. Hon teg ett ögonblick för att göra sin röst opartisk. Pennskaftet satt och såg rakt ut framför sig, ty hon visste, att bekräftelsen just nu fanns i Cecilias ansikte. Under en mycket kort sekund var flickan verkligt imponerad, ty hon förstod ju, att utan att Cecilia varit mycket rädd om henne
